Bump in the road

Igår blev det lite jobbigt minst sagt. Utan att gå in på större detaljer så har jag och Big en öppen syn på tjej- respektive killkompisar. Både han och jag har ett gäng som vi är relativt nära med och vi vill ha det så. Jag har varit och rest med en killkompisar och sett till att vi haft enkelsängar till exempel så vi inte sover i samma säng. Nu kom ju sonen med också så vi var tre vilket var bra. Jag tänker till med tanke på mig och Big det känns schysst på det sättet. Han har inga problem med detta alls.

Igår då. Han var förbi och vi började vänslas varpå jag sa att vi kanske skulle åka till honom med tanke på mitt barn i rummet bredvid och att det var mitt på dagen. Han sa att exet är hos honom och skulle ut med skotern (skippar detaljer, bakgrund och boendeförhållanden men jag är införstådd med det) vilket är fine. Han har stort garage och hon har skotern där osv. Det var inte problemet.

På kvällen skickade jag ett mess till honom och frågade om han hunnit allt han stressade kring tidigare. Pga mycket att göra bestämde han att sova hemma och åka iväg tidig morgon ist. Han skickade en bild på en mattallrik och det är jävligt förvånande eftersom han aldrig lagar mat vilket jag skrev, typ Va i helvete har du lagat mat?! Svaret blev hyresgästen har fixat. DÅ reagerade jag och frågade vem. Exet skulle ju bo där under helgen när han var borta samma som kring påsk. Han avslutade med hurså, är du sotis?

Jag blev sjukt ledsen och upprörd men svarade som det var. Så klart att jag blir. Han har aldrig sagt att hon sovit där. Det är absolut inte okej för min del. Vi måste faktiskt prata om det här, asap.

Han ringde upp och först blev det lite gnabb om att han sagt och jag sa nej…och så vidare. Förklarade hur jag kände. Umgås gärna, ha en god relation med ditt ex, ställ upp med plats för grejer och så vidare. Men det är inte okej för mig att hon bor där. Jag blir sårad, det känns respektlöst mot mig och jag skulle inte göra så mot honom. Vår relation är bräcklig pga vår historik under alla dessa år och tilliten är inte den bästa, därför måste vi bestämma hur vi ska gå vidare. Big var ångerfylld och menade att han inte tänkt till ordentligt och förstod. Hon har sovit på soffan medan han varit borta, men det räcker inte för mig. Igår sov han därför i en annan byggnad. Jag frågade också hur mycket hon vet om vår relation och hur det kommer sig att hon trots det väljer att sova över där. Det blev lite tveksamma svar att jo nog vet hon eller det tror jag.

Det slutade med att han sa att han ska förtydliga om oss och att hon inte kan bo över. Sist men inte minst tyckte han att det var bra att vi verkligen pratade om det eftersom att vi bägge inte är så bra på det. Jag blir tyst eller förbannad men igår hejdade jag mig klokt och berättade hur det fick mig att känna. Det kändes riktigt bra till slut. Big är specialisten på att inte riktigt tänka till. Så trots att jag nästan fick en hjärtinfarkt och var nära att mörda honom så blev det ett bra avslut.

Annonser

Ditten och datten

Efter en dryg vecka med folk tätt inpå, 24/7 så ligger jag återigen i badet. Hemma. Nästan ensam (ungen på rummet gör inget väsen av sig). Dricker vin och badar = mjukar upp muskler inför pekfingervalsen på mobilen. Fråga: skriver ni med ett finger som jag eller med typ bägge tummarna som ungdomen?

Sen sist då? Golden hits lördagkväll och hemma 04.00 och resdag och förseningar på söndag. Jävla kul och jävla jobbigt på samma gång. Jobbvecka med lite stress, jag har planerat käpprätt åt helvete och gjort lite för många fel…som mest drabbar mig MEN jäkligt frustrerande! Lönesamtal på det, oförberett, jag tycker jag är bäst på allt…ödmjuk much? Chefen höll med men varför säger hon att jag är vass? 😉 Jag höll med om att jag, när jag fått nog, är brutalt ärlig och säger ocensurerat vad jag tycker. Gällande förra kollegan så tänker jag inte be om ursäkt alls, tyck det då. Jag är hjälpsam, förstående och är politisk korrekt oftast men går folk över gränsen så är jag tydlig. Försöker folk förminska mig eller slänger it korkade kommentarer har jag svårt att vara förstående. Är man en idiot blir man bemött som en sådan. Nåväl det köper jag och jag vill inte ändra min person helt. 95% är bra och på de viktigaste punkterna. Kanske var jag lite brutalt ärlig när jag sa att lönen måste upp och att lönen är viktig, även om jag älskar mitt jobb så jobbar jag inte gratis. Nog om det, cepekollegan är borta och nu finns det luft på jobbet!

Jag har också varit till läkare och tagit alla prover som finns, som vanligt hade jag toppresultat på ALLT. Läkaren förstod dock varför jag är trött och har huvudvärk med mina infekterade bihålor (inget syntes på proverna) och han tyckte att jag lät förjävlig…alltså så låter jag alltid. Hes, täppt osv… kortisonspray i två månader minst och antibiotika…som även tar Klamydia 😂. Messade Big och frågade om han ville berätta något.

Nu är jag i alla fall bättre efter fyra dagar men fy så jobbigt att få luft genom näsan. Det gör sjukt ont! Märklig känsla, ungefär som om kroppen inte klarar av att andas genom näsan mer.

På fredag nästa vecka blir det bioresonansanalys och ev hotell med Big i grannstan. Kanske samma rum som första gången vi träffades. Århundradets sämsta ligg och walk of shame. Bägge vaknade på morgonen, dyngbakis och revanschlystna….det blev inte bättre för sängen delade sig, bägge fick sprämghuvudvärk. Jag drog utan ytterkläder (glömde ALLT på krogen) och han fick lösa ut sig och promenera en halvmil med en strumpa. Att jag inte tänkte till där? Förstod den begynnande katastrofen? Trots att jag tänkte, aldrig mer!

Schtor schtaan

Ligger i sängen med nya fulbyxor, typ tre glas vin senare. Jag har dejtat med Sol som åkt in till huvudstaden för lite surr, vin och mat…i den ordningen. Jag har varit i Stockholm sedan tisdag, efter en jäääävligt seg bilresa genom nästan hela landet. Dottern har varit med till på fredag då jag skickade hem henne med flyget själv. Bara att köra bil själv i den här jäkla trafiken är nog men fy så nervös jag var när jag lämnade av henne själv på Arlanda. Eller jag stod ju kvar utanför säkerhetskontrollen till hon tagit sig till gaten innan jag åkte tillbaka. Vi har gjort stan utifrån hennes önskemål och to do men idag var det min dag.

Tur att jag och Sol kunde ses, det var visst två och ett halvt år sedan sist. Uppdateringar, allmänt svammel och lite allt möjligt. Det är skönt att surra med folk när det är enkelt och man kan i princip bara köra på. Jag har svårt för allmänt kallprat, vad är nyttan med det? Som vanligt stannade hon och fotade mellan varven och tog foton åt turisterna medan vi banade oss fram genom Gamla stan innan vi åt en jävligt dyr lunch och delade på en flaska rosé.

Efter vi vinkat av varandra åkte jag tillbaka till sonen och det ryktas om klassikern Golden hits ikväll. En rejäl mugg kaffe och kanske en dusch senare så lär det gå det med, väntar med mer vin några timmar till tror jag 😉. I morgon åter hem till verkligheten och jobbet igen, nog kan jag lätt vara ledig en vecka till.

Uppföljning

På tal om åldrandet och renovering så bokade jag även tid till Vårdcentralen pga min trötthet och huvudvärk och yrsel när jag ändå håller på. Mycket kan bero på synen men äh jag kollar allt. Nu är hag beordrad att gå på minst fyra blodtrycksmätningar…eeeh. Alltså jag ÄR min pappa som fyller 72. Ringde igår och frågade om det inte var lite onödigt att han avlade av sig överhuvudtaget. Att vi blev som vi blev skyller jag alltid på arv och miljö. Varje gång han förbannat sig över hur jag är och vad jag gör får han en påminnelse om det med tillägget att jag blev seminormal trots grundförutsättningarna. Eftersom jag kört honom fram och tillbaka till Sunderbysjukhus på diverse kontroller så får han köra mig. Han har bland annat opererat starr.

Tyvärr gjorde jag misstaget att googla både starr och ögontryck. Nu verkar det som om de misstänker grön starr, det man kan bli blind av. Nädå jag nojar inte alls, verkligen inte. Det går bra nu.

När vi ändå pratar, okej jag skriver om, behandlingar och ålderskrämpor så har jag bokat in massage pga paj höft och bioresonansanalys pga allt annat. Det gjorde jag för flera veckor sedan. Jag är som sagt var utsliten både fysiskt och psykiskt, spelar ingen roll om jag vilar ihjäl mig…och ni vet vad som händer när man vilar mycket efter en viss ålder. Smärta i rygg och hela konkarongen. Jag har enorma problem att somna och stiga upp samt att energin räcker fram till lunch, efter det är jag (ännu mer) dum i huvudet, har yrsel, hjärndimma och allt annat trevligt. När jag insåg att jag varit så här sedan jul tänkte jag att det inte är okej någonstans, därav alla checkups. Uppsatsen lägger jag på is. Det räcker med heltidskaos på jobb, autistisk unge med allt det innebär hemma och lite annat smått och gott. Soppan är nog slut helt enkelt och för att inte smälla i väggjäveln så resignerar jag och erkänner att jag är en vanlig dödlig och kollar upp det som kollas kan. Jag har inte tid eller lust att vara sjukskriven i månader, fast jag tror det vore bra en period för att återhämta mig men å andra sidan är det min grej att lösa problemen innan de uppstår…på riktigt. Pressar mig till max är jag bra på men lika bra är jag att sålla bort oväsentligheter ur livet, som hjärnspöken och kaostänk kring familj och relationer. Jag är också en hejare på att goasta ur människor och situationer som inte leder till något vettigt eller konstruktivt, även om jag är lite segstartad ibland. Jag har fostrat mina nära och kära väl, de vet att tålamodet är långt men när det är nog så är det och då får man jobba på förtroendet för chanser ger jag om det finns möjlighet till förbättringar. Se bara på Big, han fick lära sig den hårda vägen och jag vill tro att han vet att det bara är en engångsföreteelse att få den chansen. Å andra sidan är vi nog bättre nu än innan, han vet och jag vet att det är sista chansen nu. Fast med tanke på att jag snart sitter på ett seniorboende kanske han ändrar sig 😜.

På allvar!

Denna vecka är en renoveringsvecka, av mig alltså. Idag var jag till tandläkaren för jag trodde jag hade hål men icket. Igår bokade jag tid hos optikern efter att jag varit in till frissan och klippt luggen. Halva priset på glas och jag vet att jag måste byta snart, det är tre år sedan sist och i dagsläget åker glasögonen på och av konstant hela tiden, jag kan inte läsa eller kolla mobilen med dom på. Dags för progressiva glas alltså, välkommen ålderdomen, men det var ju inte det värsta. Optikern skickade remiss för att kolla starr!! Skjut mig i huvudet alltså, vad är jag…70 år?! Alla dessa ålderskrämpor och så detta också. Lunchade meden kompis på stan efteråt och skickade till Big att nu får han dumpa mig på allvar. Förutom rygg och höfter samt en massa rynkor och ålderstecken både i ansiktet och kroppen så har jag förmodligen starr. Nästa steg är rullator. Fick svaret: va bra! Då ser du inte hur ful jag är. Jag tror jag behåller honom ett tag till.

På lunchen diskuterade vi ålderskrämpor och sånt. Kompisens kusin hade blivit sambo med en 20+ yngre karl, i hennes ungars ålder alltså och det spårade väl lite där. Tänk er själva att ha en typ 20+ kille när man själv varken ser eller hör, med en kropp där allt strävar i rask takt söderut. Ska man ha honom till hjälp att ta sig ur sängen och soffan eftersom man har ont och är stelare än ett järnspett. Såg det inför min inre syn och tänkte nej tack. Det är nog med en ful en som är 9 år yngre 😜.

Livet, livet, livet

Lite återkopplingen sen sista inlägget, nästa fredag är sista dagen för kollegan. Måtte det gå bra till dess. Jag är trött, har sirap i huvudet och noll energi. Jag funderar på att inte slutföra studierna denna termin eftersom att orken inte finns. Det känns som om en vägg närmar sig i hög fart och om jag inte drar i handbromsen kommer det bli sjukskrivning och hela baletten. Jag är sjukt bra att pressa mig själv lite till och lite till och så ännu mer…det funkar ju, eller? Jag är inte alls i form. Hjärntrött, trög, värk i kroppen, sjuk i tid och otid samt yrsel. Som sagt väggen närmar sig. Så jag smådrar i handbromsen, övertalar mig mentalt att jag inte är superkvinnan eller queen of Norrland. Jag är en vanlig dödlig och gammal tant.

Veckan efter påsk har jag tagit ledigt så efter påskhelgen bilar jag ner till Stockholm med son och dotter för att leka familj till fredag då jag skickar hem, en livrädd tonåring med autism och ångestsyndrom, yngsten själv. Flyga själv från Arlanda första gången. Tja varför inte, som jag sa att du vill bli behandlad som vuxen så nu har du chansen. Yupp vi har haft en konfliktperiod som toppen på isberget. Nå jag är inte den som är den nog får barnen prova sina vingar om de känner att det är dags att lämna boet. Jag stannar i Stockholm över helgen och njuter av vuxenlivet i alla fall.

Så här är jag nu, i badet som vanligt, och funderar på livet. Jag har pusslat med Big så han kommer ikväll för sen kommer det snö, ännu mer, typ en halvmeter till…och jag lovar mina vänner att snö har vi i drivor, kubik och metervis. Jag har inte varit med om så mycket snö sedan tidigt 80-tal. Jag hatar snö och hade helst rest till varmare breddgrader till midsommar. Fan att mitt apanage är sååå dåligt! I övrigt ska jag ta tjuren vid hornet och meddela mina lärare att jag inte kommer dräpa mig för att bli klar för jag måste fila på mun thesis-statement och teorin mycket mer, utan hjärndimma och bromsa livet, fortsätta med Yinyoga, göra min bioresonansanalys och kanske ta tag i ryggsäcken jag bär med mig. Happy life!

ÄNTLIGEN utropar drottningen

Nyfärgat hår och mitt i nyllet pryder en lugg som jag inte haft sedan 90-talet, kort hår räknas inte. Jag är väldigt modern med lob och lugg…och pippihår, eldigt orange. Det är ett måste när övriga jag och livet är blodlöst, trött och kallt. Jag kan se mig i spegeln och se elden i håret när den inte finns i ögonen. Jag är trött, sliten och less…sa jag trött?

Min kollega som jag gnällt på i alla år här på bloggen och irl är på väg ut med fötterna före. Det är styrelser, fack och hela tjottarongen inblandad…och han som hela tiden påstått att jag är boven i dramat. En kvinna med skinn på näsan som inte niger och begär audiens hos överheten och tar sin rättmätiga plats. Samma kvinna som i hans ögon och som han sagt utan att skämmas att mitt jobb är att bädda för hans arbete och sköta allt praktiskt, plocka papper, städa och hålla efter hans kungliga höghet. Exakt samma kvinna som påtalat att mitt examensbevis pekar mot helt andra kompetenser. Men inte desto mindre har han ställt till det för mig, skyllt på mig, baktalat och sått frön av tvivel som om jag är Lady Macbeth personifierad. Måhända att jag inte är någon rodnande snärta men å andra sidan om jag tycker något illa eller bra om dig är det till dig jag säger det och inte någon annan. Där är jag konsekvent, jag skitsnackar inte bakom din rygg utan in your face. Förutom bloggen då. Det kommer bli en tuff vår för arbetslaget och chefen som driver igenom det. Tycker jag synd om honom? Gissa?

Igår tyckte jag synd om mig själv som jobbat i smeten, som alltid är starkare än jag själv tror. Jag överbevisar mig gång på gång. Men detta känns nära stråt som bryter kamelens rygg. Fast jag kan gå rakryggad ur detta och veta att jag inte baktalat, konspirerat eller varit den vars uttalanden besluten grundat sig på. Det har han själv gjort och det ska gudarna veta att jag blivit tillfrågad. Jag ringde Big och sa att jag behöver dig och säg för guds skull inte att du måste jobba. Det var så skönt att kramas och bli pysslad med utan att jag behöver säga allt jag känner. Där kan jag vara svag och trygg, det är värt mer än alla hjärtansdagaskar och blommor.

Eftersom jag sent omsider kollar på The Crown nu känner jag mig som en monark, nej jag har inga vanföreställningar om mig själv och min uppsatta position. Sa åt Big att vi förmodligen varit kung och drottning någon gång på medeltiden och sett ner på pöbeln och det återspeglas i vårt nuvarande liv 😁. Det känns som om standardfraserna är: folk är ju dum i huvudet och it’s a special kind of stupid. Att jag drömmer att jag är drottning och ligger i mitt bad när det ringer på dörren och mina hovlakejer (morsan och min unge) tycker att jag kan öppna själv och jag får kliva upp med kronan på sned i min sunkiga morgonrock och sicksacka mellan klähögarna. Att dom understår sig!

Graviditetstest

Idag har jag för första gången på 18 år fått kissa i en plastmugg. Barnmorskan tyckte att vi skulle ta det säkra före det osäkra eftersom min spiral suttit inne i 8 år, bara 3 års övertid 🙈. Den har funkat fint men jag tänkte det var dags för en förändring. Ut med det gamla och in med det nya. Tydligen är de inte van med folk som har de små tingesterna så länge, drog slutsatsen på tonfall, minen och orden. Nähäpp. Men jag är ett levande bevis på att det funkar och att fem år är ingenting ungefär som datummärkning på torrvaror, bara en rekommendation.

Anledningen att jag inte går till barnmorskor för istoppning av grejor i livmodern gjorde sig påmind, de har försökt förr. Den är lite som jag, tillåter inte vem som helst inpå livet. BM ett kämpade länge och frågade förtvivlat om det går bra. Jag koncentrerar mig på att andas så koncentrerar du dig på att få in skiten. BM 2 kämpade på en god stund och till slut så fick hon lirkat in eländet i kröken så nu sitter det en ny fin och dyr spermabroms på plats. Den sista nånsin hoppas jag. Frågade om jag inte kommer i klimakteriet och slipper det här eländet snart och fick svaret inte på fem år ännu. Men jag har väl den här också i åtta år så det är lugnt. Frågade om man kan ta reda på om man är det och det går visst att ta nåt hormontest. Men men, det dröjer ju ännu innan jag är där.

Berättade på jobbet att jag skulle på underredesundersökning och sa att jag alltid glömmer att ta långa tröjor, råkas allt ha en kort och så står man där med tröjan ovanför dosan i strumplästen och ska svara seriöst på frågor med hela härligheten till allmän beskådan. Så förbaskat penibelt. Ringde Big när jag var på väg och berättade samma sak men drog liknelsen att jag står som Kalle Anka med tröjan som slutar mitt på magen och försöker se seriös ut, han skrattade så han höll på att pissa på sig. Idag hade jag tur, jag råkades ha klänning. Jepp I am a slow learner.

Största problemet nu är att det varken blir bad eller sex pga infektionsrisken. Livet suger 😉

Åren är som bortblåsta…eller?

Varför går helgerna så fort? Varför är jag inte ledig en extra dag varje vecka, med samma lön förstås. Jag är flunsig och sjukt jävla trött. Orkar precis jobba och sedan är jag utslagen på eftermiddagarna med feber. I helgen har jag sovit minsta nio timmar varje natt. I fredags somnade jag 22.00! Big trodde att jag dragit ut på galej eftersom jag inte svarade på meddelande strax efter jag somnat så han dök inte upp men i lördags kom han före 21…jag trodde han blivit sjuk eller nåt. Det händer aldrig att han är klar så tidigt. Men kul med filmmys i normal tid och hinna både hångla och jufsa före midnatt. Han har också sovit som en gris.

Trots allt sovande har jag hunnit massor. Storstädat hemma, förvisso efter sju timmars prokrastinerande av rang, skrivit nytt PM (varit nära att ge upp studier pga utmattning i veckan), hämtat resten av sadlar, kandar och andra hästgrejer från stallet (bara fyra månader senare), varit till Big och kollat på nya skotern och hjälpt till med montering (jag petade in en mutter, det räknas till att hjälpa till) och så har han kollat glykol i bilen och den tål -37 vilket är nödvändigt i det här jävla kallhålet!

Jag kommenterade nyss hos Sol och om krämer att Big skakar på huvudet när jag pratar om serum och syror och fuktmasker som är åt helvete för dyra. Men jag menar att dessa gör att vi ser lika gamla ut, åldersskillnaden är som bortblåst. Han himlar ännu mer med ögonen. Vi lyssnade på Creedens i garaget och han sa att dom var bra. Min kontring var att klassiker är klassiker av en anledning även när det gäller filmer och litteratur varpå han kontrade att det gällde kvinnor också 😁. Nu är han min största favorit igen så det där giftemålet jag nämnde med blivande kollegan, det är inställt 😉.

Nä nu jäklar ska jag finslipa mitt PM, bläää.

Off the tub

Provar något nytt å skriver från sängen. Skulle precis somna innan jag kom på att jag fått en ny kollega. Man, bra ålder, sjukt vältränad så till den grad att han är fystränare för ett elitlag här i norr. Typ 1.90 lång (ni fattar…jag gillar stora killar).

Han var med på vår APT i måndags och mitt i presentationen så säger han . Vem är (mitt gamla smeknamn som används av barndomsvänner, fotbolls- och hästfolk)…å min första tanke var. Shit! Vad har jag ny gjort. Den enda kollegan som känner till smeknamnet gjorde stora ögon och sa något i stil med…oj vad har du nu gjort. Killen satt bredvid mig och jag sa att jag kan vara skyldig. Det visade sig att det var den gamla stallägaren som han ringt till och frågat efter vägen. Mötet fortgick. Vi småpratade och sen sa han att jag visst skulle vara kul. Little does he know, låt grabben behålla den illusionen 😜.

Dagen efter påpekade min chef med ett stort leende att han är singel och att jag skulle visa honom arbetsverktyget. Närsomhelst passade honom. Med det vill jag ha sagt att jag nu lottar ut två platser till vårr bröllop till hösten.