Upploppet…i badkaret förstås 

Det verkar som om badkaret kickar igång skrivlusten, inte dumt jag behöver ventilera skiten ur mig. Exakt sju dagar och fyra timmar till essay inlämning. Sex dagar till språkhistorietentan och fem till inlämning av inriktning till C-uppsat, kandidat tror jag svenska termen är. Kollade igenom mina gamla uppsatser från back in the days. God damn! Jag kunde ju fan skriva klokheter på engelska också. Stolt men inte mer.

Blev taggad av Utb*ldningsr*dion på FB idag angående om att se och ge förslag på pragmatisk  användning. Mailade att det är mycket nu, bla bla bla….fick svar att arvodet var 3k på 90 minuters jobb…bring it sa jag. Min plånbok och Tink-app jublar när det trillar in.

Gamlaste exet ringde angående julen och våra gemensamma barns hemkomst, hur tänker vi och hur fördelar vi umgänget? Dom är snart 30 🙈. Jag knorrade om kräklesshet på jobb och han med. Mitt i allt planerade vi kommande upplevelseturismföretaget. Vi har en plan, thank you  Swedish Lapland, cold and snow. På allvar längtar jag tillbaka till turismen och att vara egen. Så kom med förslag på mer idéer, dyra sådana…inget vi vanliga bönder har råd med 😜.

Å btw glöm Bigs lovsång, det är bara en av mina personligheter som tycker att han är fantastisk. Undra när det blir stora arkivet där? Alla mina personligheter gillar honom men få vill ha en kärleksrelation med honom. Än så länge är det badrumsfilosofen som vinner.

Annonser

De där badkarsfilosofierna…

Snabbskummade igenom mina sista inlägg och får bekräftelse på mina mönster. Less på jobb, folk, Big på plus eller minus. Mindset the same as usual alltså 😊. Alla dessa omständigheter som styr och cementerar våra liv. Jag längtar efter förändring men å andra sidan är jag jävligt medveten om att det är mer än så som krävs.

Om inte om fanns så hade livet sett annorlunda ut. Man ska ju inte raljera eller diagnostisera sig själv men what the fuck. Jag är och kommer alltid vara superaspig och hänga upp mig på detaljer så till den milda grad att de uppslukar kanske inte hela mitt liv men stora delar. Är det inte jobb eller Big så är det plugg. Jag frodas i boxen av det som alltid är och jag övertänker allt och tolkar det både galet och vist. Tur att det finns viss vishet i all min galenskap. 

Galenskapen sätter dock käppar i hjulet för mig just nu eller det är mer okunskapen. Inom två veckor ska jag skriva uppsats på 4000 ord vilket betyder minst 10 sidor. På engelska. På akademisk engelska utan en massa adjektiv och adverb utan avskalat och konkret där jag ska analysera en bok  utifrån feministisk och marxistisk kritik. Enkel sagt, jag ska vissa kunskaper, visa på visst intellekt och en hel massa språkkunskaper jag inte verkar besitta. Just nu har jag afasi på svenska. Jag hittar inte ord, jag uttrycker mig enstavigt med tonvis av slang, klichéer och svordomar i kombination med livligt kroppsspråk och himlande ögon. Låt det sjunka in lite.

Min uträkning är att jag måste förutom jobb och andra åtaganden på en bra dag orka skriva i snitt 400 ord om dagen. Idag fick jag ihop 200 varav hälften måste strykas…tidspann? Roughly 6 timmar. Räkna då att jag jobbar typ 40 timmar i veckan.

Lägg till att jag har tenta dagen innan uppsatsinlämningen. Bara en bok dock. Språkhistoria. Hur det engelska språket utvecklats från indoeuropeiska till modern tid. Bakgrund, ord, syntax, grammatik och sånt. Dagen innan den tentan ska jag lämna in ett PM där jag ska presentera vad C-uppsatsen i vår ska handla om. Thesis statement och vinklar och litteratur till det.

Sa jag att alla mina älskade kids kommer den veckan för julfirande. Nähä. Ja det gör dom. Nämnde jag att jag närt en rasistisk skitunge med autism vid min barm? Densamme som vi just startat en könsidentitets utresning på med psykolog ich team från Skellefteå. Den ungen jag precis berättat att jag förstår mycket väl att hon är i konflikt med sina bästa vänner inte bara för att hon har vridna och rasistiska åsikter men även är en dålig kompis och att jag förstår att vännerna väljer andra kompisar eftersom inte ens jag skulle tolera en rasistisk vän som dessutom är gapig och otrevlig. 

Kontentan av det jag vill säga är att boxen och skygglapparna är ren och skär överlevnadsinstinkt. Trots det, its going south! 

O mind please be still 

Jag har faktiskt inte tid med vare sig funderingar, förändringar eller framtid. Jag måste fokusera på här och nu. På plugg och jobb och vardag. På allvar det får inte ske den minsta lilla förändring eller förälskning eller frälsning som stör mina invanda mönster. Jobb, mat och plugg på repeat. Fredagsvin får störa och idag lördagsvin. Men bara lagom mycket för jag måste vara skärpt. Jobb, mat och plugg.

Det är en fin teori den där jag har. Jag vill byta jobb. Jag vill byta helt. Jag vill byta inom mitt yrke. Jag vill vara min egen. Jag vill vara anställd. Jag vill inte och jag vill. Ni känner igen det där va! Jag vill vara med Big  (btw kallade jag honom det härom veckan som om han vore en karaktär i min låtsas värld 😁) och jag vill så mycket mer än så. Jag vill bara singel och jag vill vara ihop…på repeat som vanligt de senast 10 åren. Summan av kardemumman är att jag vill så mycket och kan göra så lite pga omständigheterna.

MEN det jag klurar på mest nu är jobb. Jag vill vara min egen. Jag vill styra mina tider och jag vill kunna ta jobbet med dit jag vill. I min bransch börjar det öppna sig lite men inte tillräckligt. Jag börjar tänka att det är kanske det jag måste göra. Öppna upp. Jag inser att 8-16 inte är min grej och inte heller stämpelklocka utan mer; käft och gör ditt jobb, skiter i hur bara det blir gjort. Dit vill jag nog.

Mm så känns det som just nu. Bland annat. Som sagt hjärnan är aldrig still och den gör inte dom jag vill. Jag har inte tid med sånt här just nu!

Åter i badet

Såg mitt sista inlägg, tyvärr summerar det upp mitt liv alldeles för bra. MEN puckeln verkar vara över. Jepp jag körde på ena delen på tentan och klarade den andra på det berömda f–thåret (om nu folk idag har sånt kvar). Enligt planen alltså, godkänt är målet för du konkurrerar definitivt inte med betyg när man söker jobb. Rester tar jag sen vid tid.

Okej jag är trött och sliten som faaan men äsch det gäller ett år. Såg att jag skrev sist att jag och Big är som ett gift gammalt par, vi har skärpt oss som bara den och har haft det bästa liggen nånsin sista tiden. Ja vi skedar och myser också. Vi ses lite mer än vad vi brukar hinna vilket faktiskt känns bra. Jag är lite nykär i honom. Faktiskt. Han har sjuhundra fel, och det har jag också, fortfarande. Eller fel och fel…han gör inte som jag vill och är ett rövhål på att hålla löften och somnar hemma ist för att komma hit. Skillnaden är att jag låter det gå utan att jag tar åt mig. Galningen jobbar dubbelt så mycket som mig och sover hälften så mycket eller mindre. Däremot blir jag förbannad om han prioriterar annat hela tiden när han är ledig. 

Min största konkurrent är hans kusin, tro det eller ej, som har lite problem just nu och då minsann är Big där och oroar sig och tar hand om honom. Hade det varit tvärtom hade det varit annorlunda. Egentligen är det inget problem men just pga att han jobbar så jävla mycket och för att jag inte alltid har tid så är stunderna vi har tid att ses viktiga för mig. Det är en bonus om han hinner förbi och sova hos mig när det är mycket. I natt var en sån natt där jag tänker what ever när han inte kom som han sa. Det visste jag redan innan, vilket jag också sa, att han kommer börja jyra (norrländskt för en massa saker: svamla med någon, göra något oviktigt eller viktigt, ljuger m.m. dvs ett användbart uttryck) halva natten och smutsa ner sig efter mycket jobb (inte 8 timmars dag utan typ 17). Vem fan slocknar inte med mobilen i handen medan man skriver mess att man inte kommer?

Ibland önskar jag att jag hade ett normalt förhållande men oftast tycker jag att jag inte kan ha det på annat sätt. Varken Big eller någon annan får plats i mitt och ungens liv. Den personen skulle känna sig som en bifigur i vårt liv. Den skulle känna sig som jag kände med Big förut och det är inte schysst. Däremot där framme någonstans i inte en så avlägsen framtid vill jag åldras med någon. Må det vara Big eller må det vara någon annan. Vi trivs där vi är och efter all skit vi utsatt varandra för så är det antingen vi mot världen eller inte vi överhuvudtaget. 

Tro för allt i världen inte att det bara är jag som ställer upp eller förstår honom. Däremot är det jag som ställer mest krav och för allt i världen så vet jag mer än väl att det är jag som vet mer än han, och har alltid vetat mer vad han känner för mig…han var värdelös på det.

Klarar jag mig utan honom? You bet. Vill jag? Hell no. 

Jag önskar jag kunde skriva om mitt nästa liv. Om var jag kommer vara när ungen flyttar med eller utan stödboende. När jag får släppa det största ansvaret och för första gången i mitt liv bara behöver tänka på me, myself and I. Kommer jag tänka annons då? Tacka fan för det! Jag fasar och längtar efter den tiden.

Badfilosofier

Ligger i bubblet och låter värmen lösa upp onda knutar i kroppen. Måhända att det bara är psykologiska knutar men placeboeffekten är inte att ringakta.

Rödvin och gamla trallvänliga Lena Philipsson-låtar som jag kan yla med på är helt okej. Sen sist har jag hunnit en sväng till Stockholm och en dagsutflykt till Skövde där ena ungen börjat plugga. Resten av tiden, och tiden söderut för den delen, har bestått av jobb och plugg. Seminarier varje vecka med bomullshjärna. Jag har glömt hur man uttrycker sig nyanserat på svenska så engelskan är katastrofal. Vardagssnack och kallprat flyter men nyanserade jämförelser och förklaringar är fan katatrof. Där får man för att man förenklar vokabuläret för mycket. I veckan hade jag dock hyfsade tankar och idéer om Shakespeares The Tempest utan att egentligen läst pjäsen, bara de två första akterna. Tur som fan att jag gillar den gamla barden och kan skjuta från höften i kombination med att jag hunnit läsa in mig ordentligt på New Historicism. Kurs nummer två ligger jag efter i och har fått plugga utav helvete så nu är jag i fas…eller jag har läst bokjäveln men fattar inte mycket. Same same.

Som ni kanske förstår går all övrig tid till stresshantering och återhämtning. Big hinner jag inte träffa och när vi ses är det som ett gift gammalt par. Vi sover. Varken mer eller mindre. Ingen av oss orkar sexa, hålla handen och skeda that’s it. Ungefär som 1800-tals romanen jag läser nu, kyskt är bara förnamnet.

Jag är tråkig. Jag har ett tråkigt liv. Jag ser tråkig ut. Slå upp stress eller tråkigt i en ordbok så hittar ni mig. Om nu någon vet vad en ordbok är nuförtiden 😂.

Spännande inlägg, som vanligt alltså 💩.

Pryon

Ligger i en skakande bädd, Big håller på att lasta på grejer. Just nu befinner vi oss uppe i fjällvärlden, jag pryar på hans jobb idag. Det passar mig perfekt att sitta och åka med långt ifrån hemmets distraktioner. Jag pluggar så fort jag får en chans och mellan varven hinner vi prata. Jag har nästan tagit mig vatten över huvudet med heltidsjobb, där vi bytt arbetssätt vilket innebär mycket mer jobb än när jag går på rutin, och halvtidsstudier. Det är ungefär 10 år sedan jag läste någon seriös kurs på universitetet så jag är aningen ringrostig. Helger och alla pauser i vardagen och till och med på jobbet  innebär plugg. Just nu läser jag litteraturvetenskap och samtidigt lingvistik, engelsk. Hjärnan börjar fatta vad jag ska göra nu och jag tackar min lyckliga stjärna att jag läst så mycket engelsk litteratur så nu är det bara att ställa om till det akademiska läsandet och skrivandet.

Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Jobb, plugg och lite Big och mycket med kidsen både stora och halvväxtingen jag fortfarande har hemma. All stress sätter sig i kroppen och på måndag ska jag på massagebehandling för att lösa upp lite knutar och onda låsningar. Jag har så inihelvete ont i ryggen, axlar, armar, höfter och ben…vaderna är dock bra en får va glad för de lilla ;).

Hur länge jag ska sitta och skumpa här idag vet jag inte men känner jag Big rätt är vi hemma mot natten. Fördelen är ju att det är rätt vackert här trots regnet och så får jag mer gjort när inte Netflix lockar till bingewatching, just nu ger jag The Original en chans.

Blää

Vi kan konstatera att det inte är lätt att vara tonåring. Ej heller tonårsmamma. Började morgonen med drama, drama och åter drama. Bråk och gråt och tvinga iväg på skolan, i med lite Clear eyes för att se hyfsat presentabel ut. Lite häststrul på det och sen var statusen på den dagen satt. Nä just ja, fasta på det också. Tvåhundra gram choklad hade fan inte suttit helt fel just nu. Men som den karaktärsfasta människa jag är så for jag på gymmet och nu önskar jag att dagen är slut snart.

Positivt tänkande?

Regn, trött, nästan försovning och total seghet. Jo då det går bra nu, på tvärtomspråket. Det är ju tur att jag vet att det vänder. Men visst tusan önskar jag att det vänder nu!

Lite positivt tänkande då. Anmäld till kurs i Sthlm i slutet av september, den är hands on och verkar asskoj, håller tummarna som bara den. Givetvis så stannar jag över helgen. Låt det gå vägen :).

Sen är jag ju snygg i håret, har en fin tatuering och svarta glitternaglar så det kan ju inte vara sååå illa.

Tidsfördriv och curling

Sitter på flygbussen på väg in mot stan med gratis wifi och orkar inte läsa varav jag förärar bloggeländet ett inlägg.

Ibland undrar jag i mitt stilla sinne om man bara får acceptera sin lott i livet. Går det att ändra på sig? Kan man lära gamla hundar att sitta? Varför blir det folk av vissa strulputtar medan det liksom är kört för andra? Ska man acceptera sitt öde och tänka att man får vara nöjd ned att vissa delar i ens liv faktiskt är jäkligt bra medan andra är totalt körda. Sen funderar jag alltid när folk som tycker att jag är en vettig, driftig och kompetent person ska syna bluffen.

Varför tänker jag så? Ni få stackare som följt mig under mina år i bloggträsket vet ju att jag tar lite tokiga beslut och gör lite märkliga saker, många som känner mig irl vet inte hur snurrig och störd jag egentligen är…men många anar och andra vet att det lätt snurrar till sig kring mig och att jag oftast rycker på axlarna och skrattar åt det. Inte desto mindre är det lite frustrerande att jag är sån, med tanke på både ålder och ansvaret jag har.

Lång inledning innan jag kommer till skott som vanligt. Jag var i mycket god tid på Kallax, bestämde mig för en nachotallrik och ett glas vin på nya fina O’Learys medan jag väntade. Åt, gjorde några jobbsamtal och helt plötsligt ringer hemligt nummer. Jag brukar aldrig svara då men kanske var jag styrkt av ett halvt glas vin och kände att jag orkade be eventuell försäljare dra åt helvete, så jag svarade med mycket myndig röst.

Försäkringskillen var det som jag mailade igår kväll, skickade in faktureringsunderlaget från snyggosnickaren och skrev att jag hoppas det räcker för jag orkar fan inte rodda med alla. Jorå det räckte nästan 19k landar på ditt konto nästa vecka…ge mig bara kontonumret. WHAT! ! Ingen byråkrati, inget papper som ska signas å så?! Nope men vill du få ut de resterande tusenlapparna så skicka in bara. Glad i hågen ringde jag snickarn och meddelade beslutet och bad honom kreditera fakturan och skicka en med rotavdrag. Vi snackade och skojade om att han är min curlingsnickare (med anledning av att jag skrev på fb att pappa sagt upp sig som curlingförälder och tvingar mig ta bilen till flyget) och lite så är det jue. Tidigare bad jag att få låna en såg för att kapa en stång till dotterns rum varpå han sågade och monterade upp den när jag var på jobbet. Idag har vi hunnit med två kaffepauser och massa surr varpå han var tvungen att fixa en kökslucka som var sned och nu när jag ringde och han inte svarade direkt så informerade jag honom om att han måste svara direkt när jag ringer.

Lång förklaring igen för att meddela om att jag höll på att missa flyget och att jag i sista sekund hörde att dom ylade efter mig i högtalarna. ALLA curlar mig och jag verkar komma undan med det :D. Men bästa av allt är att budgeten räcker till med råge och jag kommer beställa ett flådigare bubbelbad! Happy life, nu närmar sig S:t Eriksplan och jag ska hoppa på tåget.