På med tänkarhatten…

…i badkaret var annars. Okej alla män, nu vet jag vad ni klagat över sedan urminnestider. Jag har blivit drabbad av det värsta viruset eller är det en bakterie, who knows. Man cold! På måndag snörvlade jag mitt i sexakten och sedan bröt helvetet loss. Jag har knappt överlevt. Dessutom smittade jag Big mitt i betäckningen. Han hade mer feber än mig, 40 grader och by all means…det är en man cold, hur tävlar man mot upphovsmännen?

I helgen har jag varit okej, däremot har jag hängt mycket med den andra sjuklingen. Vi krossade hans säng så jag sov hemma efter det. Sååå sjuk kan han alltså inte ha varit. Men sängkrossandet känns ocoolt. Vi är för feta för att vara så ivriga verkar det som.

Nåväl min förkylning beror nog på bioresonansterapin. Man blir sämre innan det vänder. Snorig, magsårish och idag kom ångesten och tårarna. Jag överreagerar på allt. Ångest utan orsak. Suck. Hon behandlar den sk ryggsäcken och ångest har varit en konstant följeslagare så ock kaostänk med tillhörande kaosteorier. Jag har absolut noll förtroende för Big, jag tror det absolut värsta när det kommer mess och jag blir förbannad på mig själv. De gamla trollen härjar ohämmat. Känslan är verklig men jag har släppt allt för länge sedan. Jag vet varför jag känner så här men det gör det inte mindre verkligt för det, rent känslomässigt alltså.

Jag hoppas det går över asap. Den gamla goda tiden klarar jag mig utan.

Annars händer inte mycket. Överlevnad är ordet. Energilöshet ett annat och ångest på det. Hallefakkinluja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s