Sorg och elände 

Här ligger jag i bubblet och göttar mig. Queen på hög volym och barnafadern ska för första gången hämta sitt barn för nåra extra dagar men inte utan ett utbrott från mig. Bubblet är välbehövligt efter en sjukt tuff period och givetvis visar mina muskler med extrem tydlighet att jag behöver slappna av…dom är lite korkade som visar det med extrem spänning men det är lite the story of my life, jag är felkopplad på alla nivåer.

Sist var jag på dejt och det var kul men jag orkar inte med någon som har det nog struligt själv. Jag har varit en vecka på semester och brännt sjukt mycket pengar i Stockholm med barn. Jag har haft ångest, samvetskval och allmänt svinjobbigt med hästen. Beslutade ju om att detta var sista sommaren redan i maj. Varje egentid eller paus har trycket över bröstet varit nästan outhärdligt. Jag har gråtit floder och jag har försökt hitta lösningar på en omöjlig situation. 

Det jag är bra på när jag är i kris det är att festa, hitta på umgänge och allt möjligt svammel. Big är den som har fått sopa ihop bitarna av mitt brustna hjärta. Han har troget hämtat mig. Tröstat. Kramat. Uppmuntrat och haft en ängels tålamod. Han har torkat snor och tårar efter ett nattligt tvåtimmars gråtanfall mitt i natten. Det finns nog stunder han velat mörda mig och jag honom med för den delen men det är bara att inse att det är vi två trots att konstellationen är lite udda.

Den enda gång jag varit lugn och kall var när slaktkillen kom. Jag hade fixat en gammal kompis som skulle backa upp mig om jag inte klarade av det. Big var nästan tvungen att få rycka ut eftersom tiden blev annan och hon jobbade. Nåja när killen kom så berättade jag vad jag ville vara med om och vad jag inte ville se och veta…trots att jag vet exakt vad dom gör.  Jag ledde ut hästen, de bultade honom och jag strök på honom där han låg och åkte hem. Helt lugn och avstängd men hemma släpptes spärrarna igen. Jag är glad att jag var med trots att det är väldigt dramatiskt att ta bort en häst och speciellt i den storleken men jag har det ansvaret mot honom. Med tanke på hur speciell han är så var han trygg och det gick lugnt och fort och han visste inte vad som hände.

Jag har tagit bort många djur i mina dagar men detta har tagit mig hårdare än något annat. Jag valde att göra det nu eftersom han skulle få för ont i vinter men det är tusen gånger lättare att ta beslutet när det är akut och du inte har något val. Nu gjorde jag det för att jag inte vill se honom försvinna framför mina ögon, för att han gått på smärtstillande i vinter och för att det är min skyldighet att ge honom ett värdigt liv och inte tänka på mina egna känslor.

Sååå den här sommaren blev som den blev men sånt är livet. Som avslut måste jag bara säga att jag och Big inte är i någon rosenröd kärlekshistoria alls, jag har varit förbannad mer än en gång för att han somnar ifrån mig och senast i helgen när vi var ut så var jag jävulskt förbannad och bad honom dra åt skogen. Vad jag tänker med honom och han med mig vet jag inte ännu men…det kan vara så att vi älskar varandra på vårt lilla dysfunktionella sätt. Det får vara för nu.

Annonser

3 thoughts on “Sorg och elände 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s