Är det inte dags nu?

Jag kan tycka att det har varit på tiden i många år nu, att jag växer upp. Antingen nu eller aldrig och det lutar mest troligt åt aldrig men hoppet är det sista som överger en. Fast å andra sidan så är det väl jävligt skönt att man inte är en bitter kärring…för jag tror man blir sån om man undertrycker sitt sanna jag.

För att göra en lång historia kort. Jag och syrran cyklade från varsitt håll och möttes på stan. Säsongsavslutning på ett sommarställe. For dit och hamnade i sällskap med en bekant(ish) och medföljande protegé en hockeyyngling. Planen var något glas vin och sen hem. Det blev lite mer. Det bjöds på drinkar och det skulle gås vidare, till stället vi aaaaldrig går till pga låg ålder. Nåväl. Vet inte vad som hände men det var mycket hockeyfolk. Bortsett från det var Glin 512 där. Ja alltså jag kan inte hålla reda på alla glin. Han borde ju inte få nåt namn ens.

Glin 512 träffade jag i julas och han var väl snygg, med hockeyrumpa och allt. Han messade mig på natten, någonstans hade han grävt fram namn och nummer. För en månad sen så började han gilla lite bilder på Insta. Efter krogen blev det skräpmat. 512:an var med i gänget. Han satt och gjorde fula flörtminer och jag morrade lite åt honom. Syster var väldigt tydlig. Du får inte hålla på med XX. Det förstår jag. Han är i det yngsta laget och han råkar spela hockey med en släkting.

Inte sjutton vet jag. Först satt vi ett helt gäng och surrade och skrattade och sen kanske på grund av för många bjuddrinkar så stod jag och pratade med 512:an utanför och cykeln blev kvar, taxi togs och jag stupade inte i säng ensam.

I söndags vaknade han framåt eftermiddan, spädbarn behöver mycket sömn, medan jag inte kunde sova alls men jag var inte pigg. Kröp tillbaka i sängen och det kramades väl lite och pillrade i hår och så. Tror vi somnade för jag vaknade av att exet knackade på dörren vid sextiden. Shit. Inte bra alls, sällskap bör avlägsna sig innan dottern kommer hem och exet stirrade nog ihjäl sig på skorna i hallen. Känner jag han rätt ville han storma in sovrummet och se vem det är, nyfiknast! Skadan var redan skedd så det blev lite kramar till och sedan körde jag hem honom på kvällskvisten.

Inget otillbörligt hände så jag kan inte anklagas för det. Mina principer went down the drain och jag kan väl i retroperspektiv säga att han är jävligt go, snygg…och på tok för ung. Flera år under min undre gräns. Men orka analysera, det blev som det blev. Jag kommer nog inte förändras om det inte har hänt ännu kan jag väl tycka och tro.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s