Till sin fördel

Jag sitter på en pall i stallet. Klädseln består av urtvättad sportbehå, urtvättad limegrön pikétröja som tappat formen, bruna och rätt smutsiga ridbyxor…ja så där som stallkläder är, det är inte så noga.

Personen i kläderna kom ihåg att borsta tänderna och kamma igenom håret. Inte tvättat sig eller satt på någon deo och sån lyx. Pikétröjan red jag med i måndags och den luktar inte vansinnigt gott. Jag är rödaktig kring näsan pga förkylning med tillhörande rödsvullna ögon. Sminket är inte existerade inte ens ögonbrynen som annars brukas målas dit.

Trots bilden jag målat upp här ovan till trots så åkte jag in på Gallerian, behövde köpa magnesium åt mina myrkryp och när jag ändå är där köper jag lite vin. Det är ju knappt folk i farten. Trodde jag. Iofs är jag obrydd och behöver inte vara fixad för att gå på stan. I alla fall träffade jag två som jag spelade innebandy med och vi stod och pratade rätt länge. Visst tyckte jag att jag såg en bekant gestalt i ögonvrån men registrerade inte mycket mer.

In på bolaget och köpa en dunk vin…ja är det sommar så är det :). På väg ut krockar jag precis ihop med Golfarn! Pratade lite och han ville bjuda på lunch. Jag tänkte inte ens innan jag svarade att jag ska till stallet. När jag gick sedan svor jag lite inombords. Alla jävla dagar man piffat sig i alla fall lite och faktiskt har rena kläder…möter man dom då? Egentligen kunde jag ha satt mig med hästkläder bland allt folk och prata med honom. Varför inte? Nåväl, kanske en annan gång. Men nog fan är det typiskt!!

Annonser

6 thoughts on “Till sin fördel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s