Halleluja

Hastade iväg till stugan så här sitter jag och solen och umgås. Inne tjattrar fyra ungar men de får pappan/farbrorn ta hand om. Några dagar här blir bra för själen ❤.

Annonser

Checka ut

Äntligen har en hörna av altanen tinats fram. Tyvärr har asfalten gjort det också så det krävs barvägskörning för att komma ut på snön med skotern. Jag har tagit ledigt några darinnan påsk så det blir längre sammanhållande ledigt.

Sitter här i t-shirt med American Gods på omlyssning i öronen men takdroppet tar sig igenom berättelsen. I veckan har vi firat minstingens myndighetsdag men givetvis har jag påminnt att ålder bara är en siffra, än är det jag som bestämmer 😁.

Förhoppningsvis packar jag ihop lite prylar och åker till stugan i morgon för att tillbringa stora delar av veckan på isen. Det känns lagom sysselsättning.

Min älskade har anlänt

Eller jag tror att vi kommer att älska varandra och leva lyckliga i alla våra dagar. Tog bort en svart springar och skaffade en ny med mycket mer hästkrafter, dock en tant/gubbskoter. Jag är alltså lycklig ägare till en begagnad Yamaha venture som levererades till mig av Bigs kusin på förmiddagen. Han har pedagogiskt visat hur man startar, chokar, backar och fyller olja. Det kallar jag service. Efter att jag parkerat den i garaget fortsatte jag mina studier men jag var tvungen att ta den på en provrunda. Sökta fram skoterstället, byxorna har krympt i förrådet…va fan hände där. Klämde in fläsket men det glipade lite vackert :D. Problem nummer 1. Jag kom inte ut ur garaget så grannen fick putta ut mig, 2. Det hade blåst omkull ett träd över skoterleden så jag fick köra en annan väg och över en snövall (kom visst ihåg hur man gjorde) 3. Körde upp på en äng och höll på att köra fast men jag fick lagom gas så jag klarade mig 4. Körde fel väg och det gåååår inte att vända på ängar, då kör man fast så jag fick backa 5. Åter hemme kom grannen med lite tips på hur jag gör för att köra in och ut.

Summan av kardemumman är. Jag är ringrostig på skoterkörande. Det har varit för varmt så det är bara sörja och mjuk snö om än jävulskt mycket = man kör gärna fast. Det är omöjligt att köra på älven pga allt flövatten, då kör man fast. Jag hoppas på några rejält kalla nätter så att det fryser på ordentligt annars blev säsongen nog så kort för min de. MEN jag är nöjd, den behöver lite service (Big har nog fattat att han skaffat ett problem för sig själv där) och ett nytt batteri så jag slipper dra igång den men nästa år då jävlar ska det köras med svarta faran. Jag är glad att jag försöker hitta en balans mellan mig och Big, jag behöver en som han i mitt liv ännu mer. Han har gjort allt, bestämt vilken modell och så hämtat, provkört, fixat leverans och betalat…men så klart får han dom pengarna åter.

Nää nu ska jag hämta en värmepump som ska levereras till stugan. Lär ju vara jävligt skoj att gå över där med flövatten och halvstorm. Tjohooooo vilket glammigt liv jag har. Men har jag tur blir det skoterfärd i morgon ❤

Runt hörnet

Kring jul, mitt i den djupaste svackan så antog jag devisen att bara överleva januari och februari. Jag vet inte hur dessa månader ter sig hos er men här uppe är det inte bara kallt utan ännu kallare, massor med snö, allt för liksom ut så även livslusten. Fatta vilket segt virke vi norrlänningar är gjorda av som genomlider dessa överjävliga månader och fatta hur korkade vi är som inte flyr till värmen. Förutom vädret så var det ju min lilla livskris då…den som till slut ledde till att droppa Big men även göra andra förändringar. I februari kom flunsa och uvi med antibiotika som grädde på moset. Trött, sjuk, stressad och allmänt sliten i dryga tre veckor. Denna vecka var det så där men jag tvingade iväg mig på gymmet med hyfsat resultat igår och det är skönt att jag inte tappat så mycket i kondition.

Snart träder vi in i mars, här uppe har vi redan haft sol och plusgrader och vägarna börjar bli bara men det håller aldrig i sig utan tålmodigt väntar vi på smällen. Men jag bestämde att jag får, förutom träning och mindfulness, vara lat och osocial till nu. Så nu börjar kalendern fyllas av både det ena och det andra. Jag styrde upp restaurang med kollegor nästa fredag, följt av en vecka i Linköping och nästa i Göteborg på facklig kurs…alla vet vad plugg och kurs innebär = vin, surr och mat. Sedan tar jag en vecka ledigt från rännande innan jag och barndomsvännerna beger oss till grannstaden för övernattning, sminkkurs, bubbel, käk och skojigheter. April är öppen men enbart för det är den bästa tiden med påsk, hänga på isen och sjuhundra födelsedagar. I maj blir det personalresa till Prag, 18 + 2×30 årsfest med mina kids och vill det sig väl blir det på en kryssning och Hoffmeastro innan jag åker till Linköping igen. Där ska jag och en kursare vara någon extra dag för lite turistande. Blir skoj. Sommaren är hyfsad oplanerad men Ängelholm och Danmark ska försöka hinnas med. Sommaren här är magisk så det blir väl skärgård mest hela tiden. Till hösten hägrar Tanzania som det verkar.

För att orka med så måste jag få tillbaka orken bara. Håller tummarna att jag blir helt frisk snart och inte att förglömma…att inte kalendern blir för full eftersom att jag trivs bra själv och hemma men jag behöver lufta mig mer mellan varven.

Moving on…ish

Idag är det den 15 februari och i norrlandsmått mätt betyder det att om ungefär två veckor så återvänder livet på allvar. Innan dags dato har jag haft världens man cold. Jag har varit hemma från jobbet, det är allvarligt…det är tre år sedan jag var hemma sist. Kanske var det pga det jag hamnade i sänghalmen med Big, feberyra alltså? Vet inte men han var förbi när jag var sjuk och var ynklig. Nåja det var bara en köttslig grej, efter några månader utan sex.

Förutom det här det varit svinkallt till i dagarna när det blev plusgrader helt plötsligt. Dessutom så har jag pratat med min chef och i princip sagt att jag ger upp. Det går inte att utföra jobbet som det ska göras. Jag letar efter nytt jobb, kanske annan bransch? Mitt i allt söker jag en skoter. Jag ska köpa en för att komma mig ut på dagarna. Norrlänningar gillar att åka skidor, inte jag.

Men trots allt och att det är någon vecka kvar innan livet återvänder…så mår jag bra. Jag har på många sätt gått vidare och har ett lugn som jag inte kännt på länge.

Bubbelfredag, Tanzania och sånt

Åter till vinterrutinen. Bubbelfredag i badet, ett glas vin och Fergie på spellistan ikväll. Lite för kallt i badet eftersom varmvattnet tog slut 😏. My life in a nutshell. Det är lite som krånglar fast det mesta är bra. Nåväl svinkallt ute och varmt inne, det kunde vara värre.

De positiva sidorna är att jag minskat en dryg storlek i kläder och närmare sex kilo. Jag känner mig lättare och kläderna börjar vara nog så rymliga. I veckan var det en liten hickup, förmodligen pms (vet ju inte när jag har mens eller inte pga spiralen) och jag var irriterad och hade ångestpåslag. Jag har skrikit mig hes på barnafadern, lost it är ett milt uttryck men han har fått höra vilken värdelös förälder han är och hur jävla oengagerad han är i barnets liv…skyll dig själv att han är otrevlig.

Veckans bästa är att jag anmält intresse till tre veckors praktik i Tanzania. Min chef var först tveksam men jag övertalade hen. Om jag blir antagen så åker jag i oktober. Håller tummarna som fan och är livrädd samtidigt. Hoppas, hoppas,hoppas!

Så klart har jag bokat upp mig för mycket med studier och fackligt engagemang närmsta månaderna. Min massör, som är sjukt duktig så jag önskar alla hade en som hon, himlade med ögonen när jag nämnde mina studier osv…på tal om hur stress fuckar upp min kropp. Jag tyckte jag var sjukt mycket bättre medan hon tyckte att vi nu kanske kommit till kärnorsaken varför bäckenet, höfter, höftböjare, skuldror, nacke och bicepssenan jävlas. Allt det onda härstammar från andra sidan som inte gör ont. Fick bannor att absolut inte vålda på gym. Spinning okej och rehab på resten för att musklerna ska läras om.

Slutligen en (o)favorit i repris. Big. Han var förbi tidigare i veckan när jag var på projektmöte med landstinget nu kallad Region Norrbotten. Inte var det en artighetsvisit utan han vill vänslas…tur att jag var där jag var. Inget sex på två månader så det kan hända att man skulle kunna säga att jag är hyndig just nu. Jobbar på en plan att det inte ska ske igen.

Andra sidan

Här är jag nu, på andra sidan av skalan…kanske inte på topp men så var jag inte på botten då utan mer i en svacka. Svackor kommer och går och beslutet var rätt om än förbaskat jobbigt på alla sätt. Tillät mig några veckors pity party samtidigt som jag ökade träning, kämpade med mindfulness (som jag har haft otroligt svårt för) för att reducera stress, gamla tankemönster, vara i nuet i stället för att ha en pingismatch med sju bollar igång samtidigt men även för att komma in i ett annat mindset.

De flesta vet att här uppe är det kallt utav satan mellan varven så jag har fokuserat på spinning ordentligt efter tjuvstarten i december och nu orkar jag ta i ordentligt. Blandar spinning med lite gym och yinyoga mellan varven. Idag har jag mindre ont/värk både i bäckenet och nacke och axlar. Jag mår bättre psykiskt och stressar mindre. Läste boken Hjärnstark tidigare och försöker få in 2-3 pulshöjande aktiviteter eller promenader i veckan men allvarligt, -24 ute…så galen är jag faktiskt inte så att jag går ut i onödan.

Dessutom loggar jag ut från sociala medier rätt ofta. Kollar viktiga saker men jag stänger ofta ner aviseringar på Messenger osv. Resultatet? Skönt att slippa och ännu mindre kontakt med Big, vi pratar sällan. Det är rätt skönt.

I söndags kom jag hem från Linköping och Stockholm efter plugg och lugnare dagar, behöver miljöombyte. Jag funderar allvarligt på att flytta söderut, lite dålig tajming just nu men planen rotar sig mer och mer.

Skärpa sig

Nä det är inte synd om mig någonstans. I veckan kickade vardagen igång och det är precis vad som behövs. Rutiner, jobb och sluta djupdyka i demonträsket. Klart som fan att känslorna är i konflikt, vi har hållit på i åååår vi snackar 13-12 år här. Varje gång jag trillar dit och börjar tvivla så tänker jag om det är värt det? Varje gång blir svaret detsamma, nej, nej och åter nej. Låt det vara konflikter där inne men jag vet vad som är rätt.

Över till något trevligare. Jag har kommit in i träning igen. Först för att jaga demonerna på flykten och sedan bara för att jag likväl som alla andra mår bra av det. Spinning för hjärtat, gym och yinyoga för kroppen. Kroppen jublar och min höft är som ny. Rasade lite mycket i vikt kring jul så nu försöker jag äta mer.

Pity party

That’s right. Ungefär så har min ledighet sett ut. Patetiskt och sorgligt men mellan varven trevligt med familjen. I jul har väl allt hunnit i kapp, det som inte har processats innan. Det gäller Big och allt annat runt omkring mig egentligen men mest Big tror jag. Stor del beror kanske på att vi ännu har kontakt även om den är liten. Jag tror det funkar bättre att bryta helt. Jag borde väl även ta ett vettigt breakupsnack det vi hade var relativt kort. Beslutet var rätt och det kommer bli bra där i framtiden men herregud så många år vi samlat på oss. Innerst inne sörjer jag att det inte funkar men även, trots att jag gjorde slut, så känner jag mig ratad och sämst. Det är en känsla som genomsyrar det mesta min självkänsla och självförtroendet är så långt ner i botten som det kan vara. Jag brukar ha svackor men inte så här, den är djup som Mariannergraven och jag kommer inte upp. Jag borde jobba i morgon men jag har vänt på dygnet så till den milda grad att det känns omöjligt.

Sååå ja det behövs en ny start snart, det brukar ge med sig med jobb så det är väl det som är hoppet…att det vänder när jobbet är igång på allvar. Dystra klubben här men det är väl bara att gilla läget och se ljuset där på andra sidan. Strålande start på 2019 men nu kan det väl ändå inte bli värre 😏.